turisttrion.blogg.se

Hej, vi är tre turister som älskar att resa. Problemet är bara alla fruktansvärda miljö- och samhällsproblem som medföljer. Därför kommer vi ta upp några av de största reseproblemen i den här bloggen. Du får också tips på hur du kan bidra till ett bättre samhälle med en bättre miljö när du är ute och reser. Vi kommer även göra en handlingsplan över hur vi istället bör gå tillväga när vi är utomlands.

HIV och AIDS

Precis som jag har nämnt i tidigare inlägg började sexturismen i Thailand i och med de amerikanska soldaterna som besökte landet under Vietnamkriget med start 1954. Därefter tog det inte lång tid förrän en HIV/AIDS-epidemi spreds i landet. Redan under 1960-talet spreds sjukdomen något enormt och Thailand hanterade det med att förneka smittan helt för att behålla sin stämpel som hygieniskt land. Landet blev ordentligt skakat under 1990-talet när det kom fram att 15 % av alla sexarbetare som arbetade på bordeller var smittade. Efter det kunde landet inte längre bortse från sina problem utan började sprida information om sjukdomen.[1]

HIV, eller humant immunvirus, som det egentligen heter, är en livslång sjukdom som inte kan botas utan bara bromsas med medicin. Det som händer i kroppen när man har HIV är att en viss sorts vita blodkroppar bryts ned.[2] CD4 eller T-hjälparceller, som dessa vita blodkroppar också kallas, är en speciell typ av T-lymfocyter som bildar cytokiner.[3] Cytokiner är proteiner som bildas vid infektioner och immunisering och som fungerar som signalsubstanser. Kortfattat kan man säga att cytokiner behövs för att framkalla celldelning. Många har också förmågan att göra olika celler inom immunsystemet mer aggressiva eller passiva.[4]Cytokiner behövs helt enkelt för att kroppen ska kunna reagera på de infektioner som uppkommer. Såhär ser processen ut på cellnivå:

 

 

Det finns två typer av Hiv-virus. HIV-1 är mer virulent än den andra sorten och förekommer därför i hela världen.[5] Detta virus kommer ursprungligen från apor och har troligtvis överförts till människan i samband med jakt och styckning av schimpanser. [6] HIV-2 är inte lika förekommande då det inte är lika smittsamt och är därför centrerad runt Västafrika.[7]

Om man tror att man har fått Hiv-viruset kan man starta en förebyggande medicinering ifall man börjar inom 36 timmar efter att man har utsatts för infektionen. Den förebyggande behandlingen pågår i fyra veckor.

HIV smittas vanligtvis via sperma, blod och bröstmjölk. Sjukdomen sprids ej via kyssar då det är ett känsligt virus som snabbt dör utanför kroppen. Misstänker man att man har fått HIV är det viktigt att snabbt gå och testa sig för att få behandling samt se till att smittan inte förs vidare. Detta kan man göra genom att kontakta närmaste vårdcentral. Alla undersökningar är kostnadsfria.

De första symptomen av viruset märks efter ungefär två veckor då den så kallade ”primära HIV-infektionen” utvecklas. Exempel på symptom är feber, huvudvärk, halsont, ömma och svullna lymfkörtlar, muskelvärk och stora, oregelbundna rosa utslag över kroppen. Även sår i munnen och på könsorganet kan förekomma. Dessa tidiga symptom försvinner av sig själv inom loppet av några veckor och efter detta följer en period där man känner sig helt frisk. Nästa period av symptom kan dröja länge, ofta flera år efter att man har fått sjukdomen. Det försvagade immunförsvaret visar sig då i form av exempelvis bältros, svamp i munnen eller mjälleksem i ansiktet. Om immunförsvaret försämras ytterligare kan man få infektioner, tumörer eller andra långvariga symtom som gör att läkaren ställer diagnosen AIDS. Alla typer av infektioner med bakterier, svamp eller parasiter är vanligt hos människor drabbade av AIDS. Här är Hiv-virusets förlopp:

 

 

AIDS står för acquired immune deficiency syndrome och är ett paraplybegrepp för alla de infektioner och tumörer som kan uppkomma om man har en obehandlad HIV-infektion. Exempel på sådana infektioner och tumörer som kan förekomma om man har AIDS är hjärnhinneinflammation, tuberkulos och cancer i livmodern.

Man behandlar HIV och AIDS på samma sätt, man brukar ordinera en kombination av sex olika läkemedelsgrupper för att få kontroll på sjukdomen. Dessa olika läkemedel går till angrepp mot sjukdomen på olika sätt och därför kombinerar man dessa olika på vilket typ av HIV-infektion det gäller. Det är viktigt att ta läkemedel regelbundet mot sjukdomen, om man inte gör det ökar risken för att viruset ska bli resistent mot medicinen och på så sätt sluta fungera.

 

AIDS har länge setts som en dödsdom men idag kan vi med dagens läkemedel bromsa även AIDS och skjuta upp sjukdomsförloppet.[8]