I samma spår som mitt tidigare inlägg om hur turismen påverkar ursprungsbefolkningen, så bryr sig turister sällan om landets situation när de är borta på semester. Detta håller Peter Terpstra, turismanalytiker, med om. Han påstår till och med att ”Svensken bryr sig inte om politik när han eller hon bokar sin resa”.[1] Trots den nästintill oändliga resmöjligheten väljer många av oss turister att åka till diktaturer. Hur många av oss har inte varit i Thailand, trots att det politiska läget sedan länge har varit känsligt. Konflikten mellan militären & polisen, den demokratiska regeringen och monarkin har pågått länge och senast i maj 2014 genomfördes en militärkupp. Som om detta inte vore tillräckligt existerar ännu ett orosmoment i de sydliga provinserna där majoriteten av befolkningen skiljer sig från det resterande Thailand när det kommer till religion, kultur och språk.[2]
Men inte hindrar detta den semesterglada svensken att få sin Thailands visit.
Ett annat tydligt exempel på platser vi gärna besöker trots kringliggande tumult är Bali, som 2002 utsattes för bombdåd. Trots över 200 döda i terrordådet är turister tillbaka där sedan länge.[3][4]
Andra exempel på diktaturer som gärna besöks som turistmål är Kina, som är en kommunistisk enpartidiktatur där alla åsikter som inte ligger i linje med deras politik tystas ned och opposition möts av tillfångatagande, tortyr och avrättning.[5] Oberoende av detta hade Kina 107 miljoner besökare år 2013! [6]
Turisters bristande engagemang när det kommer till att ta reda på bakgrundsfakta om deras resmål kan ses ur två perspektiv.
Å ena sidan kan det tolkas som att skänka ännu mer pengar till diktaturen, precis i stil med det resonemang jag förde i mitt förra inlägg, men å andra sidan kan man tycka att det ger upphov till kulturella möten som i sin tur leder till en revolt, då man har insett att man faktiskt kan få en bättre tillvaro.
Någon som instämmer med det sistnämnda påståendet är vd:n för resebyrån Apollo, Pär Kjellin. Han hävdar att det finns en korrelation mellan uppror mot diktaturer och turism. Som exempel nämner han Egypten där turismen länge har varit stor och likaså kampen för demokratin. I Nordkorea, där turismen är nästintill obefintlig, är det dock ”lugnt” och tyst. ”Självklart är det inte så att turism garanterar en demokratisk utveckling. Det krävs fler faktorer än så. Men jag tror att turismen i någon mån bidrar till att erodera en diktaturs pansarsköld.” skriver han på DN:s debattsida. [7]
”Resebranschen har inte sett sig som en del i ett producentled på samma sätt som andra industrier, till exempel textilbranschen” säger Anja Franck, doktorand i ekonomisk geografi. Hon menar att det är reseföretagen som inte ger resenärerna tillräckligt med information för att kunna känna till konsekvenserna och alternativen.[8]
Det håller jag med om. Oavsett hur turism påverkar diktaturer tycker jag att det oändligt viktigt att resebranschen kliver upp och tar sitt ansvar. Det är dags att resebyråerna slutar sätta sina vinster i första hand och tänka på resten av världen som kommer påverkas av deras beslut. Mer information från dessa reseföretag bör leda till mer upplysta resenärer som är första steget till en lösning.